Vad händer när sängen inte längre är nått man strävar efter att få gå till? när man inte vill gå och lägga sig för man då vet vad som väntar? på ytan ser jag ut att må bra. jag håller humöret uppe och visst kan ja skratta och le. men när jag går in på mit rum e de som allt bara flyter ur mig. Allt som jag hålit masken för under dagen och alla tårar rusar ner för kinderna. Finns de inget stop på dem? de går timmar och de slutar inte. DE känns verkligen som jag går ensam mot världen ibland. visst jag har mina vänner alla som "finns" där. men när jag verkligen mår skit Finns de bara en person som kommer up i huvudet och en perosn som jag vill ringa. OCH DE FÅR JA INTE.. Inatt klarade jag de inte längre. Jag var tvungen. jag klarar inte av att ligga och bara lipa och de finns inget som får mig glad. ska de vara så? är jag deprimerad? eller bara rädd? trött kanske? de spelar ingen roll i vilket fall gjorde jag fel, dum var jag.och förmodligen får jag stå mitt kast..

Du kunde ha svarat "rebecka du lovade" eller att "allt kommer gå bra" eller vad fan som helst. Men du skrev INGENTING..
fanfan...

Nu har jag gått för långt :(..............................