Vad händer när sängen inte längre är nått man strävar efter att få gå till? när man inte vill gå och lägga sig för man då vet vad som väntar? på ytan ser jag ut att må bra. jag håller humöret uppe och visst kan ja skratta och le. men när jag går in på mit rum e de som allt bara flyter ur mig. Allt som jag hålit masken för under dagen och alla tårar rusar ner för kinderna. Finns de inget stop på dem? de går timmar och de slutar inte. DE känns verkligen som jag går ensam mot världen ibland. visst jag har mina vänner alla som "finns" där. men när jag verkligen mår skit Finns de bara en person som kommer up i huvudet och en perosn som jag vill ringa. OCH DE FÅR JA INTE.. Inatt klarade jag de inte längre. Jag var tvungen. jag klarar inte av att ligga och bara lipa och de finns inget som får mig glad. ska de vara så? är jag deprimerad? eller bara rädd? trött kanske? de spelar ingen roll i vilket fall gjorde jag fel, dum var jag.och förmodligen får jag stå mitt kast..

Du kunde ha svarat "rebecka du lovade" eller att "allt kommer gå bra" eller vad fan som helst. Men du skrev INGENTING..
fanfan...

Nu har jag gått för långt :(..............................

 De är plågsamt hur ont jag har haft i mitt ben sen i tisdags förra veckan. Sover dåligt, gråter mycket, är trött, är grinig.

Jag ville egentligen bara säga förlåt till alla som råkar ut för de. Ena sekunden visar jag ingenting och andra sekunden har jag svin ont tredje lipar jag och sen är jag glad igen!..

Kan inte vara lätt för er at veta hur ni ska behandla mig eller veta om jag är seriöst. Men benet skulle jag aldrig skämta om. De är rikgit plågsamt nu.! förlåt!

Puss på er allla

Tack till Nina, josse, JENNIE, Henk, alla killar i klassen speciellt minälskaling Anton, egentligen hela Bygg 1 orna:D Med undantag. Ni e underbara:D

Utan er klarar jag mig inte 

Hur dum får man vara?



De är inte ditt fel att jag är dum i huvudet ,korkad och bara allmänt jävla störd?? Varför ska du då lida för de??
Du är någonting av de bästa i mitt liv och du är hur underbar som helst och ändå känns allt så här?
JAg vill inte förlora dej, jag vill inte bli av med dej, jag vill inte såra dej. Men ändå gör jag de..
JAg ångrar inget.. Det har varit underbart. Och jag tycker du är underbar. Men jag älskar honom:/.....
Förstår att de måste vara svårt för dej att läsa de här eller se de men de bara är så...

ÄVen om du varit i mina tankar hela tiden de senaste veckrna och jag egentligen bara borde skita i Honom och Gå vidare, sattsa på dej och få en Jävligt fin chans.. Så kan jag inte.. Jag kan inte låta bli att tänka på honom.. På att de inte är han jag är med och att jag inte kommer kunna få honom. Förlåt,förlåt,förlåt.. HAde jag kunnat ändra på detta hade jag verkligen gjort de. Men de går inte. för ju mer ja tänker på de desto mer säker blir jag på att jag älskar honom mer än jag älskat någon.. Vi hade inget men han betyyde allt... betyder allt.

JAg vill inte såra dej. JAg vill att du och jag ska kunna umgås kuna vara med varandra som förr:D DU är min bästa vän du är En stor bit av mitt hjärta och en Del av mitt liv.!
HOpas bara de kommer funka för dej med vad som än händer...

JAg älskar dej för den vän du är och de kommer jag alltid göra, ställer upp för dej i vårt och tort, jag kommer finnas vid din sida när du har de svårt och lämnar dej aldrig!!!.. Äkta vänner består och du är en av dem!!!!
VIll inte förstöra de förstå de.!

Ps. Tro inte jag tänker göra nått för han den där andra. De är ett avslutat kapitel som jag bara inte kan lägga mig bakom. JAg måste sluta ,ge upp och se framåt, glömma och gå vidare.. när jag gjort de kanske de finns en möljlighet för oss. men innan de är de bara skit allting:(..
Man kan inte påbörja nått bra innan man Fixat och kommit över allt gamalt.! förlåt för att jag drog dej in i detta..

FÖRLÅT!!!!!!!